Sven och Marianne har vigt sina liv åt mission

Sven Goransson640
Sven och Marianne Göransson har vigt sina liv åt mission. Deras arbete på Papua Nya Guinea har lett till att hundratals kristna församlingar har startats, och numera satsar de sina krafter på att missionera i Kazakstan.

– Svenska församlingar får inte abdikera från sitt uppdrag att predika evangeliet. Vad hjälper det om du ger mat och mediciner, om du inte också ger Livets Bröd, säger Sven.

Sven Göransson upplevde tidigt att han ville jobba heltid för Gud.
– Jag fick en missionärskallelse när jag var 17 år gammal och bestämde mig för att ägna mitt liv åt att tjäna Gud, så länge jag lever.
1968 flyttade Sven och hustrun Marianne till Australien, där Marianne tidigare hade bott, och där de nu fick arbeta i en liten församling. Men 1976 upplevde Sven att Gud sa till honom att lämna Australien för att åka till ett fattigt land.
– Jag kände direkt att det handlade om Papua Nya Guinea där min svärfar Ludvig Eriksson och hans bror Hilding Eriksson arbetade. Men jag svarade Gud att jag kan ju inte åka dit nu. Jag har ju fru och tre barn, ett bra jobb, bil, hus och avbetalningar.
Det gick tre veckor, och sedan upplevde Sven hur han fick samma fråga igen.
– Jag hörde ingen röst. Det var mer som en förnimmelse i mitt hjärta, jag visste säkert att Gud ville att jag skulle dit. Ändå sa jag precis som tidigare, att jag har ju familj, hus och bil, jag kan ju inte åka nu. Då svarade Gud: ”Vet du om att du ska dö en dag? Då kan du inte ta med dig huset och bilen, det enda du kan ta med dig är de människor som du har vunnit för mig.” Då bröt jag ihop och grät.

Förlösande brev
Sven sa till Gud att om Han verkligen hade kallat honom att göra detta så måste Gud be Hilding skriva ett brev och be Sven komma.
– Faktum var att Hilding aldrig riktigt hade gillat mig, och vi hade aldrig någonsin fått något brev från honom. Jag hade inte sagt något till honom om det jag upplevt, men två veckor senare fick vi ett brev från just Hilding, där han frågade om vi kunde tänka oss att resa till Papua Nya Guinea på vår semester, eftersom han trodde att Gud hade kallat oss dit.
Ludvig och Hilding Eriksson jobbade på Papua Nya Guinea mellan 1972 och 1980 respektive 1985. De sålde sina bostäder och en kycklingfarm för att kunna resa dit och starta ett pionjärarbete. De delade ut traktat och fick kontakt med befolkningen, och när Sven och Marianne kom dit för första gången 1976 fick de ansvar för en grupp på ett 50-tal personer som regelbundet samlades till gudstjänst.
Sven hade inga pengar att resa för, men i samma veva fick han ett brev från sin far i Sverige, som upplevt att han ville ge en summa pengar till vart och ett av sina barn. De pengarna räckte precis till en första resa till Papua Nya Guinea.
– När vi kom till landet upplevde vi starkt att det är här som Gud vill att vi ska vara. Så vi sålde allt vi ägde i Australien, vi hade inte ett cent kvar, och så flyttade vi.

400 församlingar
Livet på Papua Nya Guinea kom att skilja sig mycket från familjens välordnade liv i Australien. Medan Australien är väldigt västerländskt, upptäcktes Papua Nya Guinea väldigt sent av omvärlden. Den förste vite mannen kom till Mount Hagen år 1933. Men på mindre än 100 år har befolkningen gått från att vara ett stenåldersfolk till att leva i informationsvärlden med mobiltelefoner och datorer.
Sven och Marianne stannade på Papua Nya Guinea i nästan 20 år. Under den tiden fick de uppleva hur arbetet växte enormt mycket.
– När vi lämnade ön 1995 fanns det 200 församlingar med cirka 20 000 troende människor som en frukt av det arbete som vi, andra missionärer och många nationella medarbetare jobbat med. Sedan dess har det vuxit ännu mer. Idag finns det 400 församlingar med mellan 60 000 och 70 000 medlemmar.
– Jag reser fortfarande till landet ibland för att hjälpa till vid mötesserier och Bibelstudier. Det är fantastiskt att se att barnen till de människor vi arbetade med, nu är församlingsledare och pastorer.
Sven och Mariannes arbete på Papua Nya Guinea har även skildrats i Bengt Jägerskogs dokumentärfilm, Mission Papua.

Från djungel till vetefält
1995 upplevde Sven och Marianne att tiden på Papua Nya Guinea var över, och återvände till Australien. Men Gud talade igen, den här gången om att åka till Kazakstan.
– Tio år tidigare hade Marianne fått en vision. Hon såg oss på en stig i Papua Nya Guinea, där vi gick fram och tillbaka och var ganska nöjda. Men plötsligt dök Jesus upp på vägen, och drog oss bort från stigen, genom djungeln. Till sist öppnade sig djungeln och vi kom till ett stort vetefält. Jesus frågade vad Marianne såg, och hon svarade att hon såg ett fält som var så stort att hon inte kunde se någon ände på det. Fältet hade mognat för skörd, men det fanns ingen som jobbade på fältet. Då sa Jesus: ”Det är det här som jag vill att ni ska göra, men om inte jag visar er vägen så kommer ni inte att hitta hit.”
Till en början trodde Sven inte så mycket på visionen, de upplevde ju så starkt att Gud hade kallat dem just till Papua Nya Guinea. Men när de lämnade landet upplevde de att det var som om Gud drog dem bort från den mörka djungeln.
En dag såg de ett TV-program om Kazakstan, ett land som de inte hört så mycket talas om tidigare. I samma veva fick de ett brev från missionsstyrelsen som undrade om de kunde tänka sig att gå ut i ett nytt missionsprojekt. Och så föreslog de bland annat Kazakstan.
– När vi bad över det, så kom visionen tillbaka, den som vi nästan hade glömt bort. Och vi förstod att vi var kallade till muslimvärlden.

Gud älskar muslimer
Vid den tiden, på slutet av 90-talet, omfattade muslimvärlden cirka 20 procent av världens befolkning. Ändå var det bara två procent av missionsresurserna som användes där.
– Många missionärer avfärdar muslimvärlden eftersom de tycker att det är så svårt att missionera där. Men det finns också enorma möjligheter. Gud älskar muslimerna, och det finns fler muslimer som vill höra om Jesus än det finns kristna som vill tala om honom. Det är upp till oss att ta vårt ansvar för att nå muslimerna med evangeliet.
Sven och Marianne upplevde att de skulle ge tio år till muslimvärlden. Det har de gjort. Och trots att tiden nu egentligen har gått ut och de har blivit pensionärer, så släpper de inte missionen, utan reser regelbundet tillbaka till landet.
Sven blir ibland orolig när han ser hur svenska församlingar arbetar med mission.
– Vi är så duktiga på att driva fina sociala projekt, men vi har slutat att skicka ut predikande missionärer. Det är som om svenska församlingar har abdikerat från sitt ansvar att predika evangeliet. Vad hjälper det om du ger mat och mediciner, om du inte också ger Livets Bröd?



Text & Foto: Eva Ruderstam. Med tillstånd av tidningen Inblick.

INBLICK är nyhetstidningen som beskriver omgivningen utifrån den lilla människans perspektiv. Med tyngd i kristna opinionsfrågor och tydligt ställningstagande för "dessa mina minsta" förmedlas nyhetsreportage med socialt fokus. I varje veckas tidning finns dessutom flera härliga reportage om vad Jesus gör i vanliga människors vardag. Kommer ut på torsdagar. Innehåller utförlig TV-bilaga från Kanal 10 och Kanal 10 Norge.