Skriv ut

Lotta hade fem procents chans att överleva

Lotta Borno640
När Lotta Bornö drabbades av leukemi ställdes livet på sin spets för hela familjen. Lotta blev så dålig att chansen att hon skulle överleva uppskattades till fem procent. Men Gud grep in och numera firar Lotta två födelsedagar varje år. Dels den dag hon föddes och dels den dag då hon fick frisk benmärg från sin syster.

Lotta Bornös liv har varit fyllt av sjukdom och svårigheter. Men också av livslust, hopp och bevis på Guds omsorg. Och numera är det 13 år sedan Lotta sist tvingades tillbringa en natt på sjukhus.
– Jag har alltid haft sjukhusskräck och dragit mig för att söka vård, men i december 1993 tvingades jag besöka vårdcentralen. Då hade jag varit väldigt trött under lång tid. Min son Jonatan var ett år gammal och jag skyllde på att alla småbarnsföräldrar väl var trötta. Nu hade vi dessutom fått influensa i familjen.
Ett stick i fingret visade på vanlig influensa för sonens del, men Lottas värden var inte bra. Hon tvingades åka vidare till sjukhuset i Varberg för att ta fler prover, bland annat benmärgsprov.

Läste ”Leukemi” på väggen
– Det fanns inte i min värld att det kunde vara något allvarligt. Men när jag låg och vilade hemma i väntan på att läkaren skulle ringa om provsvaren, så hände något märkligt. Plötsligt såg jag att det stod ”Leukemi” på sovrumsväggen. Jag frågade min man vad leukemi var, för det visste jag inte. Han kunde inte se något, men berättade att leukemi var en typ av blodcancer.
När läkaren ringde ville han att de skulle komma in till sjukhuset. Där fick de beskedet att Lotta led av leukemi.
– Jag nöp mig i armen och trodde att det var en dröm, men det var faktiskt verklighet. Samtidigt förstod jag inte hur allvarligt det var. Jag visste inte att leukemi faktiskt i många fall slutar med döden.
Lotta var 24 år gammal och sonen Jonatan bara ett och ett halvt år. Lotta hade precis börjat jobba efter föräldraledigheten. Men nu förändrades allt. Och samma kväll körde paret till Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg.
– Vi bestämde oss för att det här ska vi klara. Vi ringde våra föräldrar och vår pastor, och de ringde i sin tur till andra. Direkt startades en bönekedja och under lång tid fanns det folk som bad för oss dygnet runt.

Upplevde bönebeskydd
Lotta fick veta att hon hade 65 procent leukemi i benmärgen. Det är väldigt mycket, och behandlingen drogs igång direkt. Det innebar sju dygn med cellgifter, men också en lång tids isolering från sonen.
– Ibland undrar jag vad som hade hänt om jag inte tagit det där blodprovet. Leukemi har ett så snabbt förlopp, så då hade jag förmodligen inte överlevt.
Trots den tuffa tiden kunde Lotta känna ett lugn.
– Jag upplevde att jag hade ett bönebeskydd, och det kändes som om jag hade bomull runt omkring mig.
Lottas kropp svarade bra på behandlingen och efter tre veckor, på julafton, fick hon permission och fick träffa sin son.
– Först var han avvaktande, men sedan var det som om han förstod. Han kom springande i 120 och hoppade upp i mitt knä. Och jag var så lycklig.
En dag fick Lotta en hälsning från Gud, via en präst som kom på besök på sjukhuset.
– Jag fick höra att Gud kommer att hela mig, men att det kommer att ta tid.

70 procent leukemi
Under våren trappades behandlingen ner och i maj-juni 1994 skrevs Lotta ut, helt frisk. Hon bestämde sig för en sommarresa till Israel.
– Några dagar innan tog jag blodprov och allt var bra. Men efter några dagar i Israel upptäckte jag ett stort blåmärke på knät. Jag började också få ont i halsen. Jag visste att rejält halsont och blåmärken var tecken på återfall, men tyckte att jag precis hade kollat mig.
När Lotta kom hem fick hon ta ett nytt benmärgsprov, och det visade sig vara ett återfall.
– Jag var fruktansvärt ledsen. Det kändes så orättvist. Nu hade jag 70 procents leukemi i benmärgen. Det var ännu mer än sist, och nu var det bråttom. Läkarna visste inte hur min kropp skulle svara på cellgifter en andra gång.
Behandlingen skulle starta på söndagen klockan tolv. En timme tidigare var det gudstjänst i Lottas församling. Hon och maken åkte dit, fick förbön och nattvard och sjöng en lovsång. Sedan åkte direkt till sjukhuset.
– Vi hade kollat upp min systers benmärg. Den stämde perfekt men jag hade aldrig tänkt att den skulle behöva användas. Men efter fyra dagars behandling bestämdes det att jag skulle genomgå en transplantation den 30 september. Fram till dess skulle läkarna försöka nollställa min kropp.
En vecka innan transplantationen blev Lotta inlagd. Då upptäcktes nya blåmärken på kroppen, som visade sig vara ännu ett återfall.

Krismöte på sjukhuset
– Nu blev det krismöte på sjukhuset. Chansen att överleva en transplantation var 50 procent. Men att genomföra en transplantation mitt i ett återfall var mycket värre. Jag visste det inte då, men läkarna trodde inte att jag skulle överleva, chansen beräknades bara till fem procent. Ändå bestämde de sig för att köra.
Lotta fick helkroppsstrålning och den starkaste cellgiftsbehandlingen som fanns. Hon bröts ner så att hon i stort sett var mekaniskt död, med sin systers benmärg och med Guds ord som livförsäkring.
– Alldeles innan transplantationen skulle börja ville jag be för benmärgen. Inne på toaletten, med min nya benmärg i droppställningen, lade jag händerna på påsen och bad.
Under tiden hade församlingen bön och fasta för Lotta, dygnet runt. Och trots de dåliga oddsen lyckades transplantationen.
– I början var jag så dålig att jag knappt var kontaktbar. Och jag var helt utslagen i flera veckors tid. Men efter sju veckor blev jag utskriven.

GvH och hjärtproblem
Några veckor senare var hon tillbaka på sjukhuset. Hon hade blivit smittad av magsjuka och blev så dålig att hon gick ner från 57 till 42 kilo.
Januari 1995 blev Lotta helt utskriven. Men det innebar inte att det var slut på sjukdomarna. Hon drabbades av GvH, en vanlig följdsjukdom efter en transplantation. Den nya benmärgen blir aggressiv och ger sig på friska delar av kroppen.
– 1995 och 1996 blev ganska friska år. Men 1997 fick jag nya problem med GvH. Det blev så illa att jag inte kunde böja mina knän. Sedan fick jag problem med magen och kände tryck över bröstet.
Nu var det hjärtat som krånglade. Lotta hade fått vätska i hjärtsäcken och dränerades på
hela 1,9 liter vätska.
– På natten var jag så dålig. Läkarna väckte mig och sa att pulsen gått upp och att de måste tippa mig. Det var kritiskt, men jag kände mig trygg i min tro. Antingen skulle jag vakna och må bra, eller skulle jag vakna på intensiven, eller så skulle Jesus hämta hem mig. Och när jag vaknade på morgonen mådde jag bra igen.

Örnvingar vid taket
Några månader senare fick Lotta vatten i hjärtsäcken igen. Läkaren dränerade igen, men sa att om det händer fler gånger måste de göra en stor hjärtoperation.
– Det skrämde mig verkligen, men när jag låg där på bristen såg jag plötsligt ett par stora örnvingar uppe vid taket. Och så hörde jag en röst som sa Här under mina vingars skugga jublar du. När jag kom hem från sjukhuset slog jag upp Psalm 63 där det står om Guds vingars skugga. Jag blev frisk och när jag kom hem skrev jag en melodi till just den Bibelversen.
Sedan dess har Lotta inte tillbringat en enda natt på sjukhus. Och hon blir ständigt bättre.
– Jag har fått höra att min GvH inte kan bli bättre, men det har den blivit. Varje år berättar jag vad jag gjort som jag inte klarade innan. Läkaren är jätteförvånad, för så ska det egentligen inte kunna bli. Han kan inte förstå att jag kan vara så frisk.
– Visst har jag klandrat Gud ibland, och ställt frågan Varför just jag? Vi hade velat ha fler barn, men leukemin gjorde mig steril. Men idag känner jag mig framför allt tacksam för det barn som vi fick, och jag kan konstatera att jag har fått så mycket livserfarenhet som jag kan dela med mig av.
Lotta Bornö vill gärna berätta om sina erfarenheter för andra, bland annat på kvinnofrukostar.
– Jag vill ge hopp till andra.


Text & Foto: Eva Ruderstam. Med tillstånd av tidningen Inblick.

INBLICK är nyhetstidningen som beskriver omgivningen utifrån den lilla människans perspektiv. Med tyngd i kristna opinionsfrågor och tydligt ställningstagande för "dessa mina minsta" förmedlas nyhetsreportage med socialt fokus. I varje veckas tidning finns dessutom flera härliga reportage om vad Jesus gör i vanliga människors vardag. Kommer ut på torsdagar. Innehåller utförlig TV-bilaga från Kanal 10 och Kanal 10 Norge.