Birgitta Drospe blev helad – tre gånger om

helad-stor
Gång på gång har Birgitta Drospe fått konkreta bevis på att Jesus är en verklighet. Jesus har helat henne från både ryggont, gallsten och hälsporre, och när hennes make gick bort fick hon uppleva ett budskap från Gud i form av en sång från en patient på sjukhuset. 

Birgitta växte upp i en trygg familj med varmt troende föräldrar.
– Som barn gick jag ofta till Filadelfia, jag var med på nästan allt. Men i övre tonåren tyckte jag att det räckte, och så lämnade jag kyrkan helt. Jag hade kvar min Gudstro, men jag var inte alls aktiv. Under tio till tolv års tid var det ingen som kunde få in mig i en kyrka.
20 år gammal träffade Birgitta Åke. De gifte sig och fick två flickor. Åke hade en troende mamma och hade gått i söndagsskola, men hade inte samma aktiva tro som Birgitta hade haft – och som hon fick tillbaka.
– När min äldsta flicka började söndagsskolan drogs jag tillbaka till församlingen. Jag bestämde mig för att gå på en gudstjänst, och under predikan blev jag så berörd att sedan dess har det bara varit Gud som gäller – för 110 procent.
1972 råkade yngsta dottern Lotta, som då var tre år gammal, få en gryta med kokande vatten över sig. Hon fick åka till sjukhus, och såren läkte bra.
– Vi hade planerat en semesterresa, och läkaren tyckte att vi kunde resa. Men en av de sista dagarna på resan upptäckte vi en ful infektion i ena såret.
Familjen reste hem, men trots salvor och omläggningar blev det inte bättre.

Mannen föll sju meter
Den 30 augusti ringde Birgitta till sjukhuset. Hon kunde inte få bort kompressen, och skulle komma dit för att få hjälp samma eftermiddag.
– Vid lunchtid mådde jag inte alls bra. Jag rös och frös, och tyckte det var konstigt att jag reagerade sådär.
När hon kom till sjukhuset med dottern på eftermiddagen möttes hon av flera sjuksystrar och en läkare. De berättade att det vid lunchtid hade skett en olycka på ett reningsverk där Birgittas man för tillfället jobbade som plåtslagare. Han hade fallit sju meter ner i en cementsilo och fått flera svåra sprickor i huvudet.
– Jag minns att jag i den stunden lyfte händerna mot Himlen och kände hur jag fick kraft ovanifrån. Och det behövdes verkligen. För den närmaste tiden blev oerhört tuff.
Birgitta och dottern befann sig på Jönköpings lasarett, medan hennes man hade förts till Värnamo lasarett.
– Jag åkte dit och fick se honom ligga okontaktbar i respirator på intensiven. Han var bara 37 år gammal och hjärtat slog, men läkarna berättade att det inte fanns något att göra. Han klassades som död.

Sång i sjukhuskorridoren
– Det blev några dagar när jag bad väldigt mycket. Jag ville veta om Åke kom till Himlen eller inte. Antingen ville jag att han skulle stå upp helt frisk, eller så ville jag få en tydlig hälsning från Himlen.
När Åke blev allt blåare i huden slog Birgitta larm och läkare och sköterskor samlades runt sängen.
– Då plötsligt, klockan tio i sju på morgonen, hörde vi alla en klar tenorstämma långt borta i korridoren som sjöng ”Jag kan inte räkna dem alla, de prov på Guds godhet jag rönt”. I samma stund slutade Åkes hjärta att slå, men jag fick min hälsning från Himlen.
Sjuksystrarna fick senare veta att sången kom från en kyrkosångare i ett rum längre bort. Han hade fått en stark ingivelse att han måste sjunga, så högt att det hördes i hela korridoren – trots att klockan var tio i sju på morgonen.
För Birgitta följde en oerhört jobbig tid.
– Det kändes som om mitt liv var slut, trots att jag bara var 35 år gammal. Jag levde för flickorna, de höll mig uppe. Men även församlingen blev enormt viktig. Där kunde jag hitta tröst och stöd.

Hamnade mitt i kriget
I oktober 1973 skulle en väninna resa till Israel, och Birgitta övertalades att följa med.
– Jag fick uppleva mycket läkedom och balsam under den resan. Men under tiden som vi var där, mitt i högtiden Yom Kippur, blev Israel invaderat av flera grannländer. Och plötsligt befann vi oss mitt i ett krig. Men medan andra turistgrupper försökte ta sig hem så fort som möjligt, upplevde vi att vi skulle vara kvar och slutföra resan som planerat.
Det blev en speciell resa med många oförglömliga minnen. Det var också en tid då en kärlek till landet planterades i Birgittas hjärta. Hon reste tillbaka redan efter ett halvår, och bestämde sig sedan för att flytta till Israel.
– Jag skaffade emigrationspapper och tänkte sälja allt jag ägde och hade. Men på en bönesamling fick jag en hälsning från Himlen om att jag skulle få resa dit jag ville, men inte på det sätt som jag själv hade tänkt. Då bromsade jag mina planer, rev pappren och bestämde mig för att inte flytta.
En månad senare fick Birgitta ett par veckors extra ledigt från jobbet och gjorde en ny resa till Israel. Under den fjärde resan på mindre än ett år träffade hon Dennis, sin nuvarande man.
– Han blev en fantastisk man och en fantasisk pappa till mina flickor. Mot alla odds så fortsatte ändå livet.
Sedan dess har Birgitta haft förmånen att resa till Israel minst en gång varje år. Häromveckan kom hon hem från sin 57:e Israelresa.
– Detta har blivit för mig som när andra åker till sina sommarstugor.

Helad från ryggont och gallsten
Flera gånger har Birgitta fått uppleva hur Gud gripit in och gjort under i hennes kropp.
– Jag har varit förskonad från mycket sjukdom, och jag har alltid dragit mig för att gå till doktorn. När jag råkat ut för något har jag alltid gått till Gud först.
För ett antal år sedan hade Birgitta väldigt ont i ryggen, hon kunde inte vända sig i sängen för det gjorde så ont.
– Men så var jag på ett möte. Evangelisten kom fram och sa att jag hade tre kotor som låg snett, och i samma stund som hon bad blev jag helad från all smärta.
1995 fick hon ett annat konkret bevis på att Gud helar.
– Jag hade väldigt ont av gallan. Under några månader hade jag 16 gallstensanfall och problemen blev bara värre och värre. Sent en kväll bestämde jag med en god vän till familjen som arbetade på sjukhuset i Varberg att jag skulle följa med till akuten på morgonen. Vid tretiden på natten hade jag så ont att jag var tvungen att åter igen ta medicin. Men när jag vaknade två timmar senare var all smärta som bortblåst. Jag fick ringa vår vän och berättade att jag inte behövde åka till sjukhuset. Jag var helad! Och sedan dess har jag inte haft några problem med gallsten.

Hälsporren försvann
I augusti i år fick hon uppleva ännu ett konkret helande.
– Jag hade haft ont i vänstra foten ända sedan i våras, och fick höra att jag led av hälsporre. För att lindra smärtan tvingades jag äta värktabletter konstant.
– Den 26 augusti satt jag ensam hemma och tittade på caféveckan på Kanal 10. Då sa Stefan Edefors, mitt under direktsändningen, att du som har en skadad fot, lägg din hand på TV-rutan och be med. Jag sträckte ena handen mot TV-rutan och lade den andra på foten. Jag kände ingenting just då. Men nästa morgon när jag vaknade så upptäckte jag att jag inte hade det minsta ont i foten längre. Och sedan dess har jag inte haft någon som helst känning av hälsporren!
Birgittas händelserika liv har även blivit en bok. För fyra år sedan kom den självbiografiska boken Likt en diamant i skyn.
– Där berättar jag om mitt liv, men även om en rad speciella händelser och fantastiska under som hände i Israel.
Idag bor Birgitta Drospe i Veddige utanför Varberg med sin make. Där bor också dottern Lotta Bornö (se separat artikel). Det händer att mor och dotter är ute i olika sammanhang för att berätta om sina liv.
– Det är vår dröm att vi ska få dela vårt vittnesbörd med andra och tjäna Gud genom att peka på Hans trofasthet.


Text & Foto: Eva Ruderstam. Med tillstånd av tidningen Inblick.

INBLICK är nyhetstidningen som beskriver omgivningen utifrån den lilla människans perspektiv. Med tyngd i kristna opinionsfrågor och tydligt ställningstagande för "dessa mina minsta" förmedlas nyhetsreportage med socialt fokus. I varje veckas tidning finns dessutom flera härliga reportage om vad Jesus gör i vanliga människors vardag. Kommer ut på torsdagar. Innehåller utförlig TV-bilaga från Kanal 10 och Kanal 10 Norge.