King of Soul - Samuel Ljungblahd

v.39 Samuel ARTIKEL
Samuel Ljungblahd har etablerat sig som en av Sveriges främsta soulartister. 1990 fick han Utbult-stipendiet och 2005 kom hans första helt egna album. Sedan har det blivit ytterligare två.

Samuel Ljungblahd har sina rötter i Frälsningsarmén och har sjungit mycket på frikyrkoscener, men också på profana scener som till exempel i TV-programmet Let’s Dance. Han har också delat scen med den amerikanska soullegenden Kirk Franklin.

Vad vill du med din musik?
– Grundinställningen är att ha vansinnigt roligt och hoppas att det smittar av sig, vare sig det är på skiva eller live.

Vad betyder Jesus för dig?
– Otroligt mycket. Nåden är något helt fantastiskt, att allt är möjligt genom Jesus. Sen är Jesus en förebild. Jag känner inte till så mycket om rörelsen What Would Jesus Do? (Vad skulle Jesus gjort?) men Jesus var en väldigt smart person. Han hade bra koll i alla situationer.

Hur mötte du Jesus första gången?
– Jag växte upp i Frälsningsarmén och jag minns ett starkt möte i 10-12-årsåldern när jag var på ett barnläger.
På en bönestund en kväll blev jag för första gången riktigt fysiskt berörd av Jesus. Det var ett påtagligt Gudsmöte. Man kan reagera olika – jag började gråta. Det var så fantastiskt med Guds närhet och hans storhet.

– För sex år sedan flyttade jag och min fru ifrån Stockholm. Vi ville känna oss beroende av Gud och flyttade utan skyddsnät och utan att ha jobb eller någonstans att bo. Vi var trötta på slentrian. Det hade blivit en ankdamm i våra liv med en slags social klubb där alla vi umgicks med gick till kyrkan, myste och sa att Gud är god.

– Vi ville att Gud skulle bli tydlig i våra liv. Jag ville hamna i en situation där inte jag kunde styra och ställa, utan Gud. Det blev uppfriskande. Stillastående vatten blir unket men när det rör på sig blir det en fräschhet. Gud grep in och allt löste sig på konstiga sätt med bostad, jobb och utbildning. Folk sa att flytten skulle bli självmord för min karriär, men allting tog fart och mångdubblades istället. Det blev en period när det hände mycket.

Vad betyder bönen för dig?
– Det har förändrats med tiden. Förut hade jag en skuldbelagd inställning och tyckte hela tiden att jag borde be mer än jag gjorde. Sen gick jag en studiecirkel som heter Frälsarkransen. Det är ett böneredskap som öppnade mina ögon. Nu känner jag att det jag ber, det räcker. Och ibland kan skrivna böner vara starka. Jag är inte unik eller den enda som upplevt saker och kan därför ta hjälp av andras böner. Bönen är viktig för mig. Jag är inte en sån som har privata bönestunder varje dag, men där kanske jag skulle vilja bli bättre.

Hur upptäckte du att du hade talang?
– I åttonde klass hade vi ”Veckans överraskning” i skolan, en konsert som jag och en kompis anmälde oss till. Han spelade gitarr och jag sjöng två riktiga smörballader. De tyckte att det var jättebra och det är tur att jag fortsatte.
Jag upplevde vilken enorm kraft det finns i allt det där. Direkt efteråt var det tio nya personer som ville lära känna en. Det blev en ganska stor drivkraft först, men sen tog själva musiken över. Jag upptäckte gospeln där Gud är väldigt central.

Hur gör du för att inte bli uppblåst över all beundran du får för din talang?
– Jag har väldigt bra människor omkring mig, min familj och vänner som känt mig länge. Sen har jag en bra hemförsamling där jag bara är Samuel. Även om jag skulle bli lika känd som Michael Jackson så är jag ändå bara Ljungblahds pojk för dem. Sen jobbar jag aktivt med att skilja på sak och person. Varje gång jag går upp på scenen är jag beroende av Gud för att det ska funka, för så himla bra är jag inte.

Vad är det för skillnad på att sjunga för en helt kristen publik och för en helt profan?
– I profana sammanhang tycker man om bra musik och bra artisteri, då går det hem i de flesta lägen. Kanske jag tar ut svängarna mer med en kristen publik. Där känner de flesta till mig redan innan och jag behöver inte jobba upp publiken och bevisa vem jag är med de tre första låtarna.
Sen är det inte min grej med texter som gör folk träffade och arga, utan feel good-grejer om glädje och kärlek. Folk kan ta det.

Vad sjunger du när du har en dålig dag?
– Jag sjunger faktiskt inte så mycket när jag inte jobbar. Jag till och med stänger av musiken hemma. När jag lyssnar på musik börjar jag ofta tänka på hur man kan ändra på saker, jag får inspiration hur man kan göra. Om jag lyssnar har jag hörlurar och gör inget annat än lyssnar. Jag kan inte ha musik i bakgrunden, då kan jag inte koncentrera mig på annat.


Text & Foto: Elisabeth Landin. Med tillstånd av tidningen Inblick.

INBLICK är nyhetstidningen som beskriver omgivningen utifrån den lilla människans perspektiv. Med tyngd i kristna opinionsfrågor och tydligt ställningstagande för "dessa mina minsta" förmedlas nyhetsreportage med socialt fokus. I varje veckas tidning finns dessutom flera härliga reportage om vad Jesus gör i vanliga människors vardag. Kommer ut på torsdagar. Innehåller utförlig TV-bilaga från Kanal 10 och Kanal 10 Norge.