Sara levde med obotlig cancer

Sara Victorsson640
Sara Victorsson hade precis fyllt 18, och livet skulle dra igång på allvar. Då kom cancerbeskedet. I åtta år har hon nu levt med sjukdomen, men också med en visshet om att Gud kommer att göra det omöjliga.

 

– Läkarna säger att de inte kan bota mig, men då säger jag att jag kommer att bli frisk i alla fall.
Att Sara lever i en nära relation med Gud blir uppenbart bara efter några minuters samtal. Åren med cancer har fått henne att lita på Gud och ta sin tillflykt till honom.
– Utan Gud vore jag ingenting. Han bär mig genom livet.
Men den kristna tron har inte alltid varit självklar.
– Jag är uppväxt på Västkusten, i Frillesås, i en alldeles vanlig familj. Flera i min släkt är kristna. Första gången som jag på allvar tänkte på Gud var när jag var 13 år. Jag kände mig osäker och otrygg, och hade utvecklat anorexi. Jag ropade till Gud, att om du finns, så gör mig frisk. Jag fick behandling och blev frisk, men valde ändå inte att söka Gud.

Ett beslut för livet
Sara konfirmerade sig i Missionskyrkan, och fick lära sig mycket om den kristna tron. Hon blev intresserad av Gud, men det ledde inte till något beslut att följa honom.
På gymnasiet lärde Sara känna en kristen tjej och hennes familj.
– Jag hade kämpat mycket med att hitta frid och lugn i mig själv. Den här familjen hade det som jag saknade – de hade frid med Gud.
17 år gammal följde Sara med tjejen till ett kristet läger.
– Där fattade jag ett beslut. Det var inget märkvärdigt, och det hände inget speciellt just då. Men jag bestämde mig för att från och med nu ska mitt liv bli annorlunda, jag ska leva för Jesus. Jag bestämde mig för att sluta med vissa saker i mitt liv, det kändes självklart att göra det.
Sara blev ledare för en kristen skolgrupp. Den växte snabbt och ungdomar blev frälsta. Sara och hennes kompisar delade ut Biblar på skolan, ordnade konserter och berättade om Jesus för sina kompisar.

 


Knöl på halsen
Fyra månader efter frälsningsbeslutet kom dråpslaget.
– Det var 2002. Jag hade precis fyllt 18 år när jag upptäckte att jag hade en knöl på halsen. Det visade sig att det var Hodgkins lymfom, cancer i lymfsystemet.
Läkarna var trots allt ganska positiva. Det här var en typ av cancer som det fanns goda möjligheter att bota, och Sara fick behandling med cellgifter och strålning.
– Jag kände en sådan trygghet i Gud. Under hela min sjukdomstid har jag aldrig känt mig bitter eller arg på Gud. Jag vill inte gå bort från Gud, utan tvärtom komma närmare honom. För jag vet att utan Gud så är det kört.
Efter ett halvår med tuff behandling såg värdena bra ut. Sara kunde gå tillbaka till skolan. Hon tog studenten och började studera på Göteborgs Universitet.


Cancern kom tillbaka
2006 kom bakslaget. Sara började må dåligt. Sänkan var hög, och efter flera kontroller visade det sig att cancern hade kommit tillbaka.
– Det blev ett väldigt hårt slag. Jag fick sluta studera, och börja en ny, ännu tuffare behandling, förutom strålning och cellgifter blev det även en benmärgstransplantation. Nu var prognoserna också betydligt sämre. Chansen att jag skulle bli frisk var bara 50 procent.
– Samtidigt hade min tro stärkts, och jag hade fått en stabil grund i Guds ord. Det var många människor som bad för mig, och jag kände mig buren.
I december 2006 gjorde Sara en ny typ av röntgenundersökning, en PET-röntgen. Den visade inte någon aktivitet i cellerna, något som tolkades som att cancern var borta.
– Jag blev jätteglad och tänkte att nu kan jag fortsätta studera. Men efter bara två dagar i skolan blev jag sjuk igen. Jag hade hög feber och smärta, och fick ligga inlagd i fem veckor. Men läkarna trodde inte på cancer eftersom undersökningen gått bra.
Man opererade ut förstorade lymfkörtlar i magen, och då visade det sig att sjukdomen trots allt var kvar.
– Nu visste läkarna inte längre vad de skulle göra. Det fanns ingen förbestämd metod, så jag fick testa olika behandlingar.
De senaste åren har läkarna blivit allt mer tydliga med att de inte kan bota Sara, utan bara försöka hålla tillbaka sjukdomen. Hon har testat allt från strålning, cellgifter och benmärgstransplantation till antikroppar och immunhämmande medel. Hon har fått testa flera olika experimentella behandlingar, men just nu får hon ingen behandling alls. Läkarna har inte bestämt sig för hur de ska gå vidare. Det finns inte så många behandlingsalternativ kvar.


Väntar på helande
Många gånger har Sara väldigt ont. Hon får smärtattacker då det gör så ont att hon blir helt utslagen.
– Ändå känner jag mig otroligt trygg. När smärtan kommer så känner jag mig närmare Gud än någonsin. Det är paradoxalt för det finns inget i mig själv som kan skapa lugn i det läget. Det är övernaturligt!
Trots att Sara är så sjuk uppfattas hon av många som frisk.
– På sjukhuset säger de att jag är en av deras sjukaste patienter, men att jag ändå ser helt frisk ut. På insidan känner jag mig helt frisk, det är bara skalet som inte är intakt ännu.
– Det är ett mirakel att jag är så frisk som jag är idag. Kroppen är stark och jag orkar mycket, trots alla behandlingar. Det har krävts många små mirakel för att komma dit där jag är idag, men det krävs fortfarande ett stort mirakel för att jag ska bli helt frisk.
Sara har fått en fin kontakt med personal och patienter i vården och har fått berätta om sin tro.
– Många patienter har förlorat hoppet, det syns i ögonen på dem. De har ingenting på insidan som de kan använda i den situation de står i.
Mänskligt sett finns det inte längre något hopp om att Sara ska bli frisk.
– Men i mitt hjärta vet jag att Gud har lovat mig full hälsa. Han kan och vill bota mig, och nu väntar jag på manifestationen av helandet. När läkarna säger att de inte kan bota sjukdomen, så svarar jag att jag kommer att bli frisk ändå.
– Jag är inte alls rädd för att dö. Jag vet att döden innebär att komma till Himlen, till en mycket bättre plats. Samtidigt känner jag att jag verkligen vill leva, för jag har så mycket kvar att ge här på jorden.

Ett fantastiskt liv
Mitt i alla sjukhusbehandlingar kände Sara att hon ville gå en Bibelskola. Hon bestämde sig för att byta sjukhus, flytta till Märsta och gå en missionsbibelskola. Och för snart tre år sedan gick flyttlasset.
– Jag lever ett fantastiskt liv. Jag har gått Bibelskola, jag har gett mig iväg på missionsresa till Afrika. Jag har många vänner, en härlig familj och en fantastisk församling. Jag är ofta ute och reser, och berättar om mitt liv i olika sammanhang. När det är något jag vill göra så ber jag till Gud och frågar honom. Känner jag frid, så gör jag det.
Saras tankar från sin sjukdomstid finns också samlade i boken I Herren har jag min tillflykt.
– Den kom till sommaren innan Bibelskolan. Jag låg mycket på sjukhus och började skriva för min egen skull – om Guds löften och om vad han lovat. Sedan blev texterna en bok, som Gospel Media gav ut.
Sara har fått mycket respons på boken, och många människor har hört av sig och sagt att de blivit uppmuntrade av hennes bok. Boken har också lett till att Sara har fått berätta om sitt liv på skolor och i församlingar.
– Jag pratar om att leva mitt i stormen, hur man kan leva ett liv när det stormar omkring mig. Mitt i allt känner jag en sådan känsla av trygghet och frid. Livet är inte alltid rättvist, men Gud är rättvis.


Text & Foto: Eva Ruderstam. Med tillstånd av tidningen Inblick.

INBLICK är nyhetstidningen som beskriver omgivningen utifrån den lilla människans perspektiv. Med tyngd i kristna opinionsfrågor och tydligt ställningstagande för "dessa mina minsta" förmedlas nyhetsreportage med socialt fokus. I varje veckas tidning finns dessutom flera härliga reportage om vad Jesus gör i vanliga människors vardag. Kommer ut på torsdagar. Innehåller utförlig TV-bilaga från Kanal 10 och Kanal 10 Norge.

Fotnot: Från Saras Facebooksida den 6 september 2012.
Idag har jag fått veta att man INTE HITTAR NÅGON CANCER PÅ SENASTE RÖNTGEN!!!!!! WOW!!!!!!!
Jag är världens lyckligaste!!!!!
Gud är god och han hör bön!!!!
Åh, vad jag är glad!!!! Så tacksam till Gud!!!!!
Tack Jesus, och tack alla som bett och stått med mig!