Patriks fullträff

v.18 Patrick - ARTIKEL
Patrik Jonsérs liv handlar om innebandy och ungdomar. Nyligen gick hans innebandylag upp i division II och trycket har höjts en aning. Men det är ortens ungdomar som tar det mesta av hans tid. Patrik jobbar som ungdomsledare i kyrkan, något som var otänkbart för bara några år sedan.

När några tjejer han var tränare för, talade om Jesus, tyckte Patrik att det bara var trams. Patrik Jonsér är skickligare än de flesta på innebandy och när hans lag, Alunda IBF, gick upp från trean till tvåan blev det mer ännu mer träning.
– Förut var det två gånger i veckan, nu är det tre. Och resorna blir längre till bortamatcherna.

Grannlaget Storvreta IBK:s framgångar, nu senast med SM-guld, har gjort att sporten blivit allt populärare i området.
Men spelar man i division II får man inte betalt för att spela, så Patrik jobbar också som ungdomsledare i Furuhöjdskyrkan i Alunda. Ett udda jobb för någon som växte upp helt utan tro.
– Ingen i min familj var kristen och jag hade aldrig öppnat en Bibel. Sen hade jag ett bra liv så jag tyckte nog inte att jag behövde Gud heller.

Kristen tro var trams
Allt började med tre tjejer i det fotbollslag där Patrik var tränare. Tjejerna var kristna och hade skrivit upp Patrik i sin bönebok. De bad för honom under ett år, men det visste han ingenting om.
– En gång när de valde att åka till konfirmationsläger istället för att spela cup, kommer jag ihåg att jag var ganska spydig mot dem och deras tro. Men de försökte få med mig till olika saker i kyrkan och till slut hängde jag med på nyårsmusikal.
Efteråt började Patrik prata med en kille som hette Simon.
– Jag tyckte tro var mest trams, att man kunde tro på något som man inte kunde se eller ta på.

Undrade var han hamnat
Men det fanns något i tron och i gemenskapen som drog i Patrik. Han hängde med på en skidresa som kyrkan ordnade.
– När de sjöng i bussen att Jesus är Herre undrade jag lite var jag hamnat, men det var inte obehagligt. Eftersom jag inte hade någon erfarenhet av kristen tro hade jag inte heller några fördomar.
På kvällarna var det Bibelstudium och Lasse som undervisade gjorde Bibeln enkel att förstå.
– Det var väldigt intressant och jag började fundera en del. Var det verkligen så som de sa? Men jag höll det ifrån mig lite och ingen prackade på mig något.

Sportvecka
Sommaren därefter följde Patrik med några av kyrkans ungdomar till Löttorps camping på Öland. Den kristna organisationen Sport for Life hade en sportvecka. Patrik och en annan kille ledde en innebandyskola för barn mellan 6 och 15 år.
– De ställde frågor om kristen tro som jag inte kunde svara på, och jag blev berörd av hur alla tog hand om varandra.
Varje kväll var det kristna samlingar i ett stort tält, med spex och lek och undervisning. Patrik fortsatte att hålla ett visst avstånd, men deltog. På torsdagskvällen kom ett avgörande.

Gripande barnabön
I slutet av samlingen bjöd pastorn och ungdomsledare fram dem som ville ha hjälp att be för något.
– Jag stod i bänken och funderade på om jag skulle gå fram eller inte. Då kom sexårige Adam från innebandyskolan och frågade om jag kunde be med honom. Oh, oh, tänkte jag, men jag kunde bara inte neka honom. ”OK”, sa jag med skärrad röst.
De gick fram och Adam berättade att han ville att de skulle be för alla i tältet och för hans familj, att de skulle må bra.
– Han kunde bett om Lego eller saker till sig själv, men han satte andra före sig själv. Den kicken att se hans äkta kärlek grep mig djupt. Jag hade hört hur andra sagt ”Tack Jesus” när de bett, så jag började med det, resten av min premiärbön var väl inte så bra, men den var hyfsad.

Tryckte ner handtaget
När Patrik bad kände han sig på något sätt varm inombords.
– Jag kände att det fanns något mer, att jag hittat vägen. Det var som om något kallade på mig, bankade på mitt hjärta. Men handtaget satt på insidan och det var jag som var tvungen att öppna.
Patrik gick fram och sa att han ville bli frälst.
– Det var det bästa jag gjort i hela mitt liv! Egentligen kände jag att mitt liv var perfekt innan, men ändå hade jag ett tomrum på insidan. Nu blev det fyllt! Nu visste jag att det här var meningen med livet; att följa Jesus.

Personlig relation med Gud
Trots den omvälvande och positiva upplevelsen på Löttorp svalnade Patriks tro under det kommande året.
– Jag levde ett liv i kyrkan, och ett liv hemma. Jag stod inte riktigt för min tro och jag levde på vännernas tro.
En av ungdomspastorerna i kyrkan såg att Patrik mådde dåligt och frågade vad det var. De bad tillsammans.

– Det gick upp för mig att jag missat själva poängen – den personliga relationen med Jesus. Sen dess har jag en personlig andakt och ber varje dag. Jag började också rensa ut saker jag hade hemma som jag kände inte hörde ihop med min tro, och nu känner jag att jag går på Livets väg.
Det gick upp för Patrik att frälsningen inte är en känsla utan ett faktum.

– Jag tror många kristna tappat det här. De går på konferenser och får kickar, men det händer ingenting i vardagen. Nu har jag en personlig relation med Jesus och han är med mig på måndag morgon och på tisdag kväll, ja hela tiden. När jag fick tag på det kände jag bara ”Wow, jag är fri!”


Text & Foto: Eva Ruderstam. Med tillstånd av tidningen Inblick.

INBLICK är nyhetstidningen som beskriver omgivningen utifrån den lilla människans perspektiv. Med tyngd i kristna opinionsfrågor och tydligt ställningstagande för "dessa mina minsta" förmedlas nyhetsreportage med socialt fokus. I varje veckas tidning finns dessutom flera härliga reportage om vad Jesus gör i vanliga människors vardag. Kommer ut på torsdagar. Innehåller utförlig TV-bilaga från Kanal 10 och Kanal 10 Norge.