Skriv ut

Frisk från aids

hasse_guideText: Hans Gardelach, foto: Anders Olow
Livet hade gått snett för mig. Det var mycket bråkigt hemma, och jag blev ett enkelt offer för flowerpower-vågen och dess drogkultur i slutet av 60-talet.
Jag tog tabletter och sprit. Någon tid senare blev tyngre droger och hemlöshet min vardag. Dessutom hamnade jag snart i sexuellt perverterade kretsar; porrindustri, porrklubbar, homo- och transsexuallitet.
Jag satt i fängelse första gången 1970, följt av ungdomsvårdsskola, mentalsjukhus, behandlingshem och flera fängelser. Efter frigivningen från det sista fängelsestraffet 1977, insåg jag att mitt liv måste förändras. Jag försökte rikta upp mig själv genom jobb och äktenskap. Men det sprack snart igen och jag föll tillbaka i mina gamla vanor.

1985 blev jag frälst, men föll ändå tillbaka i grovt missbruk två år senare. Jag hade mött Jesus, men tyckte att Han skulle vända om och följa mig.

1989 blev jag Hiv-smittad av den kvinna, som jag för tillfället levde tillsammans med. Detta besked tog jag närmast som en befrielse. ”O vad skönt, nu skulle samhället få ta hand om mig.”

Oavsett hur mycket
jag söp eller pumpade i mig knark, upplevde jag ingen tillfredsställelse. Redan 1993 hade Hiv-infektionen utvecklats till AIDS, och detta på grund av mitt hårda missbruk. Tre år senare, 1996, hade sjukdomen och missbruket tärt hårt på mig – allt hopp var ute. Immunförsvaret försvagades i snabb takt.

Läkarna sa till mig att: ”Vi kan inte hjälpa dig om du fortsätter så här. Jag hade i augusti 1996 endast två månader kvar att leva.

Jag måste komma till Jesus

Efter att ha fått detta besked åkte jag och satte mig utanför S:ta Clara kyrka, i centrala Stockholm. Jag hällde i mig en stor flaska starkvin och funderade på, hur det skulle gå till nu, när jag skulle dö. Då hörde jag plötsligt en röst inom mig som sa: ”Vart tog Jesus vägen?” Jag upplevde starkt att jag bara måste tillbaka till Jesus. Jag gick in i kyrkan och talade med en diakonissa. Jag talade om för henne att jag skulle dö snart, men att jag först ville be Jesus om förlåtelse innan jag dog.
På hösten fick jag komma till ett kristet behandlingshem, Josua Rehab i Gamleby, mest för att jag skulle få en värdig död. Jag började äta bromsmediciner, ropade till Gud och bad om att få bli frisk, men blev hela tiden allt sämre.
En dag fick jag ett tydligt tilltal från Gud: ”Gör upp med ditt samvete. Nu är det dags att du lägger din självömkan åt sidan och tar itu med allt, som du har gjort mot andra, men framför allt det, som du har gjort mot dig själv som min avbild.”
Jag fick också en uppenbarelse i Bibelordet, Första Johannes brev, kapitel 1 vers 9, som säger: ”Om vi bekänner våra synder, så är Han trofast och rättfärdig, så att Han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet.”

Jag började rensa upp i samvetet genom att bekänna alla mina synder, även om det var mycket plågsamt. Jag hade bestämt mig för att nu skulle skräpet ut! I ett par timmar redogjorde jag och bekände för en själavårdare det drog- och sexmissbruk, som varit mitt liv.

Under ett par månaders
tid skrev jag ner allt, som flöt upp i minnet av synderna från det gamla livet. Sedan läste jag upp punkt för punkt och bekände allt som synd i en själavårdarens närvaro. Efter att ha läst upp allt, som jag skrivit ner på papperen och bekänt, så rev jag sönder dem.

Han förlåter och renar

Någonting inom mig knäcktes, och jag upplevde fullständig frid med Gud. Någonting av betryck släppte i hjärtat. Jag kan ärligt säga att jag inte haft något enda sug efter droger, sen den dagen. Det märkliga hände att immunförsvaret började öka och läka ut. Idag har jag fullt friskt och starkt immunförsvar. Jag har i skrivande stund inte haft ett enda HIV-virus i något av alla de prov, som man kontrollerat hos mig under nu drygt tio år.
Som en bonus kom ett annat helande under förra året, 2006. Jag har burit på B-hepatit, (kanylgulsot), sen 60-talet. Jag har haft A-hepatit (epidemisk gulsot) till och från under alla år. Men det värsta var att jag har haft C-hepatit under drygt 20 år. Så i början på 2006 sa min infektionsläkare att min lever måste vara slut. Antingen i levercancer eller troligare i skrumplever. Man ville börja behandla med ett cellgift, Interferon. Men jag tänkte att Gud är väl inte schizofren, eller? Skulle Han först hela mig från Aids, för att jag sen skulle dö i skrumplever. Nej, det stämde inte med den Gud jag lärt känna. Men min läkare var inte lika trygg, så han fick min tillåtelse att göra en s.k. leverbiopsi. Det går till så att man tar en bit av levern och gör olika cellprover. Till sist kom en underbar bekräftelse: ”Hasse, din lever är fullständigt frisk.”

Jag är säker på att det inte kommit någon förbättring till stånd, om inte Gud hade fått gripa in.

Livsförvandlingen är total.
Min tro på Gud är bergfast och stark och jag känner mig nöjd med mitt nya liv. Det största för mig är inte att jag inte dog i AIDS, utan det att jag fick ett rent samvete och frid med Gud och människor.
Jag blev helad till ande, själ och kropp. Sådan är Han, vår Jesus. I dagarna håller jag på att avsluta min självbiografi, ”Full förlåtelse”, som jag hoppas att många, som har det som jag hade det, skall kunna känna igen sig i och få hopp om förlåtelse och ett nytt evigt liv.